Äntligen har jag fått ihop en recension om detta spel. Ett spel som har varit efterlängtat, så jäkla länge. 4 år har det varit under utveckling. Har Killzone 2 varit värt väntan?
Sedan den där trailern 2005, så har man suttit som klister framför gametrailers.com. När den kom kan jag minnas att jag tittade på den otaliga gånger i sträck, bara för att se hur jäkla snyggt Killzone 2 skulle bli. Otroligt. Makalöst. Senare kom det ju fram att det egentligen inte alls var bilder från Playstation 3, som Sony och Guerrilla Games stenhårt menade. Tydligen så var det något annat. Helt animerat om jag inte missminner mig. Själv så blev jag lite besviken, för att två till tre år senare bli överraskad igen, då det började droppa in lite bilder. Bilderna såg onekligen vassa ut, men inte riktigt så snygga som den där trailern. Ytterligare två, tre år gick och nu var det äntligen upp till bevis.
I Killzone 2:s kampanj slängs man direkt in i strid. Spelet börjar där demot (som satte hypen på topp) utspelade sig. Man spelar som veteranen Thomas ”Sev” Sevchenko, som får ett uppdrag att med sina stridskamrater, kidnappa kejsare Visari. Detta, lättare sagt än gjort. Att invadera ett Helghan, Helghasts planet, är inte den enklaste uppgiften människan har fått. Målet är som sagt att kidnappa Scolar Visari, och stoppa hans nazistliknande armé. Att bara tänka tanken att åka till en förorenad planet och slåss med miljontals soldater är bara skrämmande, riktigt skrämmande.
